Elokin

Ja, nu är oron tillbaka igen.

Elokin äter just ingen mat, går ner i vikt och är dålig i magen.
Jag hoppas att det bara har att göra med att hon är på väg in i löp men man vet ju inte.
Är inte så hemma på sånt så ska ringa min veterinär imorgon och se vad han tror.

Hatar att behöva oroa mig. Vill ju att min tjej ska må bra!

Försöker att inte vara orolig men det är ju inte världens lättaste :/

Ja, nu måste jag skriva av mig lite.

Det finns folk som inte förstår varför jag valt att adoptera en hund från Rumäninen. Okej, ni förstår inte men ni kanse förstår bättre om ni läser detta?

Jag är uppvuxen med hundar. Det är inte många år utav mina 25½ levnadsår som jag inte haft hund i min närhet.
Mitt hjärta brinner lite extra för dessa värnlösa djur som näst intill är beroende utav oss människor.

Mamma och pappa har under dom senaste åren haft några kullar med valpar och jag har blivit så kär i en valp i varje kull. Jag har fått en hund av familjen jag jobbade hos på Irland och importerade honom. Tyvärr drabbades han av en olycka som kostade honom livet. Jag hade en stor kärlek för honom oxå. Samtidigt hade mamma och pappa en valp kvar från den första kullen valpar deras hundar haft. Den var jag oxå jätte kär i.

MEN, den kärlek jag känner för min älskade hund idag är inget emot den kärlek jag kände för dom andra hundarna. Jag blev verkligen blixtförälskad i Elokin från första stund jag såg henne. Och då hade jag bara sett henne på en bild.

Nu var det ett tag sen igen det kom ett inlägg.

Blir bara ett kort ett nu. Ska till affären och införskaffa nya numret av "Härliga Hund" där det finns med ett reportage på ett par sidor om Dinas Ark! :D

Elokin är trött efter en fartfylld helg med massor va hundbus och en fylld lägenhet efter ett Tupperwareparty :P

Var ute med henne idag för att borsta av henne utav underullen som har börjat släppa nu.
Kan ju tala om att backen var vit efteråt :P

Nej, iväg till affären var det ;)

Dinas Ark är en svensk ideell förening som jobbar aktivt i Rumänien med hjälp åt de hemlösa hundarna.

Vi har som första och största mål att hjälpa till på plats i Rumänien med steriliseringar av hemlösa hundar, samt att sprida information och kunskap om hundar och djurhållning i allmänhet, då vi anser att det är det bästa och mest långsiktiga sättet att få bukt med problemen.


På vår lista över andra viktiga aktiviteter och mål står också adoptioner av lämpliga hundar till Sverige och andra EU-länder, samt att hjälpa olika lokala organisationer med specifika projekt.


Situationen i Rumänien
Det var på 80-talet som den miserabla situationen för de rumänska husdjuren inleddes.

Diktatorn Ceausescu ville industrialisera landet och människor tvingades söka sig från landsorten till städerna för att arbeta. Bostadsbristen i städerna blev stor och de små självhushållande gårdarna revs och i stället byggde man stora bostadskomplex med lägenheter. Staten klarade dock inte av att bygga nytt i samma tempo som befolkningsmängden i städerna ökade och det var under den här tiden därför vanligt att flera familjer trängde ihop sig i en och samma lägenhet.
Som en konsekvens av trångboddheten fick de rumänska husdjuren flytta ut till ett kringströvande liv på gatorna. I snabb takt började de utkastade djuren, framförallt hundar och katter, att reproducera sig utom kontroll.

För att göra sig kvitt problemet beslutade borgmästaren i Bukarest att hundarna skulle fångas in och dödas. Många andra kommuner följde efter och en masslakt av gatuhundarna inleddes över hela landet. De herrelösa hundarna har blivit skjutna, förgiftade, hängda, ihjälbrända, klubbade och ihopträngda i små hägn, döende av svält och vätskebrist.

Trots att gatuhundarna har varit föremål för systematiska avlivningar i kommunal regi under mer än tjugo års tid har man idag konstaterat att antalet gatuhundar i Rumänien faktiskt inte har minskat. Detta beror till stor del på den nya djurskyddslag som antogs 2008, enligt vilken det är förbjudet att avliva friska hundar.
Istället förespråkar den nya lagen steriliseringar som metod för att kontrollera reproduktionen av gatuhundarna. Dock saknas inhemska resurser för att en omfattande sterilisering av gatuhundarna ska vara möjlig och idag är de kommunala hundhägnen överbelamrade med hundar som inte får avlivas och heller inte kan ges vård. I stället självdör hundarna i dessa hägn av sjukdomar, skador, slagsmål med andra hundar, svält och uttorkning.

Kluvenheten inför den nya lagen är påtaglig. Det inofficiella dödandet av gatuhundarna är fortfarande utbrett. I bostadsområden läggs förgiftad mat ut, fällor sätts ut i parker och hundar klubbas och misshandlas till döds efter gatorna. Varje månad försvinner också tusentals hundar från de kommunala hundhägnen och ingen vet vart de tar vägen. På vissa håll känner de lokala myndigheterna inte till den nya lagen och på andra håll väljer man att frångå den, då implementeringen av lagen inte är realistisk och problemet med hundarna mycket påtaglig i samhället.




Visst finns det hundar som far illa överallt, men genom att jag valde att adoptera genom Dinas Ark får jag dagligt stöd från andra adoptörer och jag har även möjlighet att få stöd och hjälp av den underbara person som startade Dinas Ark, nämligen en tjej med otrolig kämparglöd, Viktoria Tocca.

Här kommer några rader igen.

Elokin har gått från att morra och skälla på alla hundar och människor hon ser till att verkligen försöka på alla sätt och vis komma fram för att hälsa på alla. Dom flesta promenader består utav korrigeringar och en hund som inte lyssnar alls.

Men vi tar oss förhoppningsvis förbi det här med och att vi snart igen ska kunna vara ute och gå en lugn och mysig promend :)

Lite bilder från senaste tiden :)

Inatt har Elokins bror Tomkin sovit hos oss. Det har gått jätte bra :)
Han har ju självklart varit fundersam över vart hans matte är men när han väl kom på att det är ju hos syrran jag är då har han funnit sig till ro och lagt sig för att sova.

Igår kväll var det lite små roligt. Precis när båda hundarna funnit sig till ro så kommer Gollum och springer förbi dom för då vill han leka ;) Han har verkligen blivit en annan katt dom sensate timmarna :) Han verkligen älskar att få en massa uppmärksamhet av två hundar! :D

Ja, idag tog vi oss en promenad till Granngården igen :) Vi kommer verkligen bli stammisar där. Det är så trevligt att gå in där och man får så otroligt mycket beröm för Elokin! Än har jag inte mött nån i personalen som har nått emot att hon är adopterad från Rumänien. Egentligen har jag väl inte stött på nån alls som haft enorma invändningar. Visst har jag fått åsikter om det men ingen som sagt åt mig att jag gör helt galet utan dom har bara sagt sin mening :)


Men åter till dagens inköp. Jag skulle köpa "plackoff" för att hon har en del tandsten och så skulle jag köpa lite tuggben. Jag kom därifrån med dom sakerna men även en ny matskål, en leksaks kanin (hon valde den själv) och en ryktborste! Ja, en ryktborste för häst! Men hon tyckte det var jätte mysigt så den ska vi använda varje dag :)
Var även in på Lidl tidigare och köpte en påse med morötter åt henne :D

Ja, idag tog vi oss en promenad till Granngården igen :) Vi kommer verkligen bli stammisar där. Det är så trevligt att gå in där och man får så otroligt mycket beröm för Elokin! Än har jag inte mött nån i personalen som har nått emot att hon är adopterad från Rumänien. Egentligen har jag väl inte stött på nån alls som haft enorma invändningar. Visst har jag fått åsikter om det men ingen som sagt åt mig att jag gör helt galet utan dom har bara sagt sin mening :)


Men åter till dagens inköp. Jag skulle köpa "plackoff" för att hon har en del tandsten och så skulle jag köpa lite tuggben. Jag kom därifrån med dom sakerna men även en ny matskål, en leksaks kanin (hon valde den själv) och en ryktborste! Ja, en ryktborste för häst! Men hon tyckte det var jätte mysigt så den ska vi använda varje dag :)
Var även in på Lidl tidigare och köpte en påse med morötter åt henne :D

Har kommit på att min lilla tös är ganska trött men även väldigt bekväm utav sig.

Så här såg det ut idag när hon fick mat!

Nu kommer det en liten fortsättning på förra inlägget ;)

Blev inte som tänkt med mina syskonbarn då deras föräldrar hnn hem innan jag kommit hem. Så det får bli en annan gång Elokin får träffa dom :)

Vi har precis varit ute på en timmes promenad med Tomkin/Elin och 4 andra hundar. Det gick långt över förväntan. Till att börja med va hon tokig och gick knappt att få kontakt med henne. När hon till slut hde fått hälsat på alla hundar så gick det jätte bra. Så tog vi och gick en sväng. Och till tt börja med drog hon ganska mycket i kopplet. Sen var det precis som att hon förstod att vi skulle ju fortsätta gå med dom så då lugna hon ner sig och gick jätte fint :) Riktigt stolt :)

Hon har dom senaste dagarna börjat "prata" när hon ska busa. Så hon kastar sig ner på frambenen med rumpan i vädret, tokviftar på svansen och antingen morrar eller skäller. Hon ser lite halvrolig ut men hon bara visar att hon vill busa. Vissa skulle säkert säga att hon är jätte aggresig. Undrar om hon nånsin skulle försöka hugga nån..

Hon är världens finaste hund. Nu ligger hon och sover trött under bordet. Och jag tänker passa på att laga lite mat ;)

På återseende

Idag är det tisdag :) En helt vanlig dag.
Jobbade som vanligt den här veckan mellan 5:30-14:00.
När jag kom hem tog jag med mig Elokin och gick ut och möte upp Elin och Tomkin (Elokins bror) för en promenad :) Det gick jätte bra :) Dom börjar vänja sig nu med att träffas under lugna omständigheter så mötena går riktigt lugnt till. Till att börja med var dom överallt och ingenstans ;)

Har nu en nöjd, glad tjej ligger på sängen och sover. Måste snart putta ner henne därifrån då hon inte får vara i sängen när jag inte är hemma. Ska iväg och hämta mina syskonbarn på dagis :)

Använder mig utav kompostgaller runt sängen och Elokin tycker inte riktigt om det ;)
Men hon vänjer sig nog :)

Nej, nu ska jag iväg. Kommer mera senare :)

Att ha en Rumän är inte alltid lätt. Då hon har sin egen vilja och trotsar sig riktigt ordentligt till och från vill man bara sätta sig ner och gråta. Men sen kommer man på hur underbar hon är och att det trots hon visar är ju egentligen inte så konstigt att hon visar.

Hon blir 8 månader, enligt passet, 15/2. Vem vet vad hon upplevde tills det att dom på Dinas Ark tog in henne och hennes bröder till sin organisation. Hur van är hon att bo i en lägenhet tillsammans med en liten katt som sällskap? Med tanke på att hon hittades i en park, vem vet hur länge hon varit där och hur hennes situation sett ut innan.

Men vi tar dag för dag. Ibland får vi lite bakslag men oftast går det framåt.

Idag va vi ute med grannen och hans två hundar och hon var totalt omöjlig. Hon lyssnade knappt på mig och jag var tvungen att bli arg på henne. Så hör efteråt har jag jätte dåligt samvete över det. Men jag gör ju inte illa henne utan jag tar tag i henne och tillrättavisar henne. Jag hoppas hon lugnar sig snart så det går att träffas flera hundar samtidigt utan att hon blir helt uppått väggarna som hon blev ikväll.

Annars rullar dagarna på. Hon får mat två gånger om dagen. På eftermiddagen får hon en riven morot i maten för att försöka stabilisera magen då hon varit lite lös i magen. Hon får även lite Zylkéne varje dag då hon verkar vara väldigt stressad över att min granne kommit upp och hämtat henne. Men han hade sin hund med sig i början så jag tror att det var det som gjorde att hon kissade i sängen.

Sen hon började få Zylkéne och jag köpte kompostgaller för att spärra av sängen med så har hon inte kissat inne nångång. Hon har sin filt framme och den har hon aldri kissat på. Sen har ju grannen slutat ta med sig sin hund upp när han hämtar henne. Så jag tror att allt har spelat stor roll.

Om en timme ska vi ut på sista promenaden för ikväll. Jag jobbar förmiddag den här veckan så klockan ringer 03:30 imorgon. Då blir det upp och ut för en morgonpromenad.

Så kom äntligen efterlängtade Januari. Jag vart mer och mer nervös ju närmare vi kom ankomstdatumet. Tänk om jag inte skulle klara av det? Tänk om nått skulle hända och jag inte kunde ha henne kvar? Tänk om, tänk om, tänk om. Det vart en massa frågor utan svar. Jag pratade med en massa människor och fick enormt stöd. Och då kände jag, att det är väl klart som tusan att jag klarar av det här!! Jag är 25 år och är uppvuxen med djur. Mitt hjärta brinner för att hjälpa djur. Vad kunde gå fel?


Min lillasyster skulle föja med och knäppa kort. Så hon kom hit några timmar innan vi skulle åka. Vi var ganska många som skulle mötas i Upplands Väsby, dit hundarna skulle komma. Vi bestämde att vi skulle mötas 19:30 på kvällen för transporten var beräknad att komma till Upplands Väsby 20:30. Så vi skulle ha en timme tillsammans där vi skulle prata och lära känna varandra lite. Jag bor i Tierp och har ungefär en timmes resa till Upplands Väsby. Runt 17:30 börja några av dom som skulle mötas upp innan skriva på Facebook att dom var på väg till mötesplatsen. Jag fick panik! Vad hade jag missat? Skulle transporten komma tidigare? Till slut fick jag veta att Västeråsgänget skulle äta lite mat tillsammans. Dom flesta av dom som kom från Västerås kände varandra sen tidigare så då vart jag ganska lugn igen. När det var ungefär 10 min kvar tills vi skulle åka mot Upplands Väsby upptäcker jag att jag nästan hade batteritorsk i mobilen! Bara panikladda den och hoppas på att det skulle räcka.

När jag och min lillasyster kommer in på McDonalds sitter dom flesta där och pratar och har jätte kul. Så kommer jag och min syster och hejar på alla och sen fick jag veta att transporten skulle bli lite sen. Vi satt och vänta tålmodigt. Ju längre tiden gick desto mer nervös blev jag. Underbara Eva satte sig och pratade med mig och jag vart genast lugnare. Helt underbara människor allihopa som var där!

Sen kom transporten! Oj oj oj säger jag bara. Alla nerver var återigen påhelspänn och jag var tsuper nervös. Madelene och Erik som körde transporten kom in och vi fick skriva på alla papper. Sen var det dags. Dags att gå ut och möta det  lilla yrvädret som skulle förändra hela min vardag.

Hej alla glada!

Den här bloggen har jag nu gjort om från min privata blogg till en blogg om min adoptionshund från Rumänien :)

Allt startade en dag när jag satt och titta runt på Facebook. Jag hittade en sida som man kunde gilla vid namn Dinas Ark. Jag gillade sidan och såg att det var en organisation som tog hand om gatuhundar i Rumänien och som adopterade bort dom när dom fått alla vaccinationer dom behöver ha för att få lämna landet.

Just då när jag satt och tittade så hade jag inga större planer på att adoptera en hund. Min högsta önskan har alltid varit att hjälpa djur i allmänhet som har hamnat snett i livet så när det en dag dök upp bilder på 3 syskon som dom hittat löst springande i en park vart jag kär! Jag kunde inte sluta tänka på den söta lilla tjejen som hittades tillsammans med sina två bröder.



Jag var ute och tittade på henne varje dag och fick henne inte ur mitt huvud.
Så en dag fick jag veta att en granne till mig skulle adoptera en av hennes bröder. Jag vart ännu mera sugen på att adoptera henne då. Men jag tyckte det skulle vara så orättvist mot henne eftersom jag jobbar heltid och är hemma ganska lite, känns det som iaf. Men grannen lovade att hjälpa till så gott hon kunde. Men jag kände att jag har inte riktigt tid ändå. Sen hände det jag länge befarat, Elokins andra bror blev adopterad! Det skulle betyda att den lilla tjej jag blev så grymt förälskad i skulle bli själv kvar! Jag började känna lite panik och det var ju en pengafråga oxå. Och jag bara tänkte "att jag har inte råd att adoptera henne". Men som ett tecken från ovan vann jag pengar på Postkodlotteriet. Jag är inte direkt troende även fast jag är både döpt och konfirmerad. Men jag tror på ödet. Jag tog vinsten som ett tecken och jg pratade med min granne igen som lovade att hjälpa till så mycket hon kunde. Och efter att ha funderat en stund till satte jag mig vid datorn och skrev ett mail till Dinas Ark och meddelade att jag var intresserad och att jag även undrade om det fanns andra intressenter på henne.

Jag var inte först med att maila på henne, det fanns andra intressenter. Men Viktoria talade om för mig att det var den som bokade henne först som fick adoptera henne. Snabb som en iller var jag med att svara på mailet. Jag bokar henne!! Och så blev det. Jag blev med hund!