Januari
Så kom äntligen efterlängtade Januari. Jag vart mer och mer nervös ju närmare vi kom ankomstdatumet. Tänk om jag inte skulle klara av det? Tänk om nått skulle hända och jag inte kunde ha henne kvar? Tänk om, tänk om, tänk om. Det vart en massa frågor utan svar. Jag pratade med en massa människor och fick enormt stöd. Och då kände jag, att det är väl klart som tusan att jag klarar av det här!! Jag är 25 år och är uppvuxen med djur. Mitt hjärta brinner för att hjälpa djur. Vad kunde gå fel?
Min lillasyster skulle föja med och knäppa kort. Så hon kom hit några timmar innan vi skulle åka. Vi var ganska många som skulle mötas i Upplands Väsby, dit hundarna skulle komma. Vi bestämde att vi skulle mötas 19:30 på kvällen för transporten var beräknad att komma till Upplands Väsby 20:30. Så vi skulle ha en timme tillsammans där vi skulle prata och lära känna varandra lite. Jag bor i Tierp och har ungefär en timmes resa till Upplands Väsby. Runt 17:30 börja några av dom som skulle mötas upp innan skriva på Facebook att dom var på väg till mötesplatsen. Jag fick panik! Vad hade jag missat? Skulle transporten komma tidigare? Till slut fick jag veta att Västeråsgänget skulle äta lite mat tillsammans. Dom flesta av dom som kom från Västerås kände varandra sen tidigare så då vart jag ganska lugn igen. När det var ungefär 10 min kvar tills vi skulle åka mot Upplands Väsby upptäcker jag att jag nästan hade batteritorsk i mobilen! Bara panikladda den och hoppas på att det skulle räcka.
När jag och min lillasyster kommer in på McDonalds sitter dom flesta där och pratar och har jätte kul. Så kommer jag och min syster och hejar på alla och sen fick jag veta att transporten skulle bli lite sen. Vi satt och vänta tålmodigt. Ju längre tiden gick desto mer nervös blev jag. Underbara Eva satte sig och pratade med mig och jag vart genast lugnare. Helt underbara människor allihopa som var där!
Sen kom transporten! Oj oj oj säger jag bara. Alla nerver var återigen påhelspänn och jag var tsuper nervös. Madelene och Erik som körde transporten kom in och vi fick skriva på alla papper. Sen var det dags. Dags att gå ut och möta det lilla yrvädret som skulle förändra hela min vardag.
Står och väntar tålmodigt..
Står och väntar med köttbullarna redo. (Höger i bild)
Första mötet!
Till att börja med en rädd liten tjej
Erik hjälper till att ta ut henne ur buren
Skönt att få ruska lite på sig
Världens lyckligaste hund
Köttbullar.. Mums!
Hemma :)
14 Januari
Min lillasyster skulle föja med och knäppa kort. Så hon kom hit några timmar innan vi skulle åka. Vi var ganska många som skulle mötas i Upplands Väsby, dit hundarna skulle komma. Vi bestämde att vi skulle mötas 19:30 på kvällen för transporten var beräknad att komma till Upplands Väsby 20:30. Så vi skulle ha en timme tillsammans där vi skulle prata och lära känna varandra lite. Jag bor i Tierp och har ungefär en timmes resa till Upplands Väsby. Runt 17:30 börja några av dom som skulle mötas upp innan skriva på Facebook att dom var på väg till mötesplatsen. Jag fick panik! Vad hade jag missat? Skulle transporten komma tidigare? Till slut fick jag veta att Västeråsgänget skulle äta lite mat tillsammans. Dom flesta av dom som kom från Västerås kände varandra sen tidigare så då vart jag ganska lugn igen. När det var ungefär 10 min kvar tills vi skulle åka mot Upplands Väsby upptäcker jag att jag nästan hade batteritorsk i mobilen! Bara panikladda den och hoppas på att det skulle räcka.
När jag och min lillasyster kommer in på McDonalds sitter dom flesta där och pratar och har jätte kul. Så kommer jag och min syster och hejar på alla och sen fick jag veta att transporten skulle bli lite sen. Vi satt och vänta tålmodigt. Ju längre tiden gick desto mer nervös blev jag. Underbara Eva satte sig och pratade med mig och jag vart genast lugnare. Helt underbara människor allihopa som var där!
Sen kom transporten! Oj oj oj säger jag bara. Alla nerver var återigen påhelspänn och jag var tsuper nervös. Madelene och Erik som körde transporten kom in och vi fick skriva på alla papper. Sen var det dags. Dags att gå ut och möta det lilla yrvädret som skulle förändra hela min vardag.
Står och väntar tålmodigt..
Står och väntar med köttbullarna redo. (Höger i bild)
Första mötet!
Till att börja med en rädd liten tjej
Erik hjälper till att ta ut henne ur buren
Skönt att få ruska lite på sig
Världens lyckligaste hund
Köttbullar.. Mums!
Hemma :)
Jag skulle kunna fortsätta lägga upp hur mycket bilder som helst men jag nöjer mig så här.
Första veckan var jag hemma från jobbet så hon fick vänja sig vid mig och lägenheten. Och även komma överens med katten så klart!
Hejsan katten!
Första veckan var jag hemma från jobbet så hon fick vänja sig vid mig och lägenheten. Och även komma överens med katten så klart!
Hejsan katten!
Första veckan jag jobbade hjälpte grannen till som hon lovat. Sen skulle hon få annat schema över sina studier så det blev att tokleta hundvakt. Jag pratade med grannen under mig och han ställde upp! Hade träffat på honom nån gång i trappen och hejat på honom och gosat med hans hund. Hade väl aldrig trott att det skulle gå vägen.
Idag hjälper han till varje dag jag jobbar. Han är ute med henne ungefär var 3:de timme och umgås med henne ungefär 45 min vid varje promenad tillfälle, förutom promenaderna alltså.
Elokin stormtrivs och grannen, Björn stormtrivs. Och jag känner att det kunde inte bli bättre än så här.
Mitt liv gick från att vara ett tråkigt, ganska händelselöst liv till att bli ett händelserikt liv och jag har även fått uppfylla en del av min högsta dröm.
Jag ångrar inte för en sekund att jag adopterade en hund från Rumänien. Det är i själva verket det bästa jag gjort!
Besök gärna www.dinasark.se och läs mer om den här fantastiska organisationen och se efter vad ni kan tänkas göra för att hjälpa till. Donera hundsaker som inte används, adoptera en hund, skänka en slant varje månad eller varför inte hjälpa till som fosterhem? Jag gjorde det jag kunde, jag adopterade en hund. Jag skänker även lite pengar varje månad som går direkt till hundarna.
Hjälp oss hjälpa <3
Nyduschad ;)
Idag hjälper han till varje dag jag jobbar. Han är ute med henne ungefär var 3:de timme och umgås med henne ungefär 45 min vid varje promenad tillfälle, förutom promenaderna alltså.
Elokin stormtrivs och grannen, Björn stormtrivs. Och jag känner att det kunde inte bli bättre än så här.
Mitt liv gick från att vara ett tråkigt, ganska händelselöst liv till att bli ett händelserikt liv och jag har även fått uppfylla en del av min högsta dröm.
Jag ångrar inte för en sekund att jag adopterade en hund från Rumänien. Det är i själva verket det bästa jag gjort!
Besök gärna www.dinasark.se och läs mer om den här fantastiska organisationen och se efter vad ni kan tänkas göra för att hjälpa till. Donera hundsaker som inte används, adoptera en hund, skänka en slant varje månad eller varför inte hjälpa till som fosterhem? Jag gjorde det jag kunde, jag adopterade en hund. Jag skänker även lite pengar varje månad som går direkt till hundarna.
Hjälp oss hjälpa <3
Nyduschad ;)
Kommentarer
Trackback
