Elokin

Hej alla glada!

Den här bloggen har jag nu gjort om från min privata blogg till en blogg om min adoptionshund från Rumänien :)

Allt startade en dag när jag satt och titta runt på Facebook. Jag hittade en sida som man kunde gilla vid namn Dinas Ark. Jag gillade sidan och såg att det var en organisation som tog hand om gatuhundar i Rumänien och som adopterade bort dom när dom fått alla vaccinationer dom behöver ha för att få lämna landet.

Just då när jag satt och tittade så hade jag inga större planer på att adoptera en hund. Min högsta önskan har alltid varit att hjälpa djur i allmänhet som har hamnat snett i livet så när det en dag dök upp bilder på 3 syskon som dom hittat löst springande i en park vart jag kär! Jag kunde inte sluta tänka på den söta lilla tjejen som hittades tillsammans med sina två bröder.



Jag var ute och tittade på henne varje dag och fick henne inte ur mitt huvud.
Så en dag fick jag veta att en granne till mig skulle adoptera en av hennes bröder. Jag vart ännu mera sugen på att adoptera henne då. Men jag tyckte det skulle vara så orättvist mot henne eftersom jag jobbar heltid och är hemma ganska lite, känns det som iaf. Men grannen lovade att hjälpa till så gott hon kunde. Men jag kände att jag har inte riktigt tid ändå. Sen hände det jag länge befarat, Elokins andra bror blev adopterad! Det skulle betyda att den lilla tjej jag blev så grymt förälskad i skulle bli själv kvar! Jag började känna lite panik och det var ju en pengafråga oxå. Och jag bara tänkte "att jag har inte råd att adoptera henne". Men som ett tecken från ovan vann jag pengar på Postkodlotteriet. Jag är inte direkt troende även fast jag är både döpt och konfirmerad. Men jag tror på ödet. Jag tog vinsten som ett tecken och jg pratade med min granne igen som lovade att hjälpa till så mycket hon kunde. Och efter att ha funderat en stund till satte jag mig vid datorn och skrev ett mail till Dinas Ark och meddelade att jag var intresserad och att jag även undrade om det fanns andra intressenter på henne.

Jag var inte först med att maila på henne, det fanns andra intressenter. Men Viktoria talade om för mig att det var den som bokade henne först som fick adoptera henne. Snabb som en iller var jag med att svara på mailet. Jag bokar henne!! Och så blev det. Jag blev med hund!