Elokin

Dinas Ark är en svensk ideell förening som jobbar aktivt i Rumänien med hjälp åt de hemlösa hundarna.

Vi har som första och största mål att hjälpa till på plats i Rumänien med steriliseringar av hemlösa hundar, samt att sprida information och kunskap om hundar och djurhållning i allmänhet, då vi anser att det är det bästa och mest långsiktiga sättet att få bukt med problemen.


På vår lista över andra viktiga aktiviteter och mål står också adoptioner av lämpliga hundar till Sverige och andra EU-länder, samt att hjälpa olika lokala organisationer med specifika projekt.


Situationen i Rumänien
Det var på 80-talet som den miserabla situationen för de rumänska husdjuren inleddes.

Diktatorn Ceausescu ville industrialisera landet och människor tvingades söka sig från landsorten till städerna för att arbeta. Bostadsbristen i städerna blev stor och de små självhushållande gårdarna revs och i stället byggde man stora bostadskomplex med lägenheter. Staten klarade dock inte av att bygga nytt i samma tempo som befolkningsmängden i städerna ökade och det var under den här tiden därför vanligt att flera familjer trängde ihop sig i en och samma lägenhet.
Som en konsekvens av trångboddheten fick de rumänska husdjuren flytta ut till ett kringströvande liv på gatorna. I snabb takt började de utkastade djuren, framförallt hundar och katter, att reproducera sig utom kontroll.

För att göra sig kvitt problemet beslutade borgmästaren i Bukarest att hundarna skulle fångas in och dödas. Många andra kommuner följde efter och en masslakt av gatuhundarna inleddes över hela landet. De herrelösa hundarna har blivit skjutna, förgiftade, hängda, ihjälbrända, klubbade och ihopträngda i små hägn, döende av svält och vätskebrist.

Trots att gatuhundarna har varit föremål för systematiska avlivningar i kommunal regi under mer än tjugo års tid har man idag konstaterat att antalet gatuhundar i Rumänien faktiskt inte har minskat. Detta beror till stor del på den nya djurskyddslag som antogs 2008, enligt vilken det är förbjudet att avliva friska hundar.
Istället förespråkar den nya lagen steriliseringar som metod för att kontrollera reproduktionen av gatuhundarna. Dock saknas inhemska resurser för att en omfattande sterilisering av gatuhundarna ska vara möjlig och idag är de kommunala hundhägnen överbelamrade med hundar som inte får avlivas och heller inte kan ges vård. I stället självdör hundarna i dessa hägn av sjukdomar, skador, slagsmål med andra hundar, svält och uttorkning.

Kluvenheten inför den nya lagen är påtaglig. Det inofficiella dödandet av gatuhundarna är fortfarande utbrett. I bostadsområden läggs förgiftad mat ut, fällor sätts ut i parker och hundar klubbas och misshandlas till döds efter gatorna. Varje månad försvinner också tusentals hundar från de kommunala hundhägnen och ingen vet vart de tar vägen. På vissa håll känner de lokala myndigheterna inte till den nya lagen och på andra håll väljer man att frångå den, då implementeringen av lagen inte är realistisk och problemet med hundarna mycket påtaglig i samhället.




Visst finns det hundar som far illa överallt, men genom att jag valde att adoptera genom Dinas Ark får jag dagligt stöd från andra adoptörer och jag har även möjlighet att få stöd och hjälp av den underbara person som startade Dinas Ark, nämligen en tjej med otrolig kämparglöd, Viktoria Tocca.